Prestationsångest. Meningslöshet. Uppgivenhet. Ett par känslor jag trodde jag hade glömt. Eller kanske inte, men det var i alla fall ett bra tag sedan vi kändes vid. Jag hade som stoppat undan dom långt borta, där dom mest troligt skulle få det svårt att ta sig upp till ytan igen.. men se hur det gick.
Så fort jag börjar tänka på låten vi har typ tre lektioner på oss att lära oss blir jag illa till mods och vill bara krypa ihop under täcket och gömma mig tills eländet är över. Låten som tydligen är av svårare grad eftersom det är det så kallade AOR-blocket (Adult Oriented vad-det-nu-var-igen). Jag pallar inte med ensembler med en massa superdupertaggade människor som har stenkoll på allt som har med taktart, färgningar, transponeringar, modala skalor, överstigande hit och dit, rytmer, synkoper och allt där emellan att göra. Jag vill verkligen kunna slippa det här just nu. Jag vet redan hur det kommer bli när jag väl sitter där med alla andra och notpappret framför mig, jag har för tillfället glömt allt jag lärt mig på tre år och jag kommer lära mig en takt på den tid det tar för resten att lära sig fyra. Dessutom lär jag ta halva lektionen på mig att hitta nå bra blåsljud (SÅKLART får jag en sån låt också.) på keyboarden så jag kommer inte ens hinna lära mig en del i låten.. as usual.