Det finns så mycket jag skulle vilja säga, men vem ska jag berätta vad för? Och borde jag ens säga vad som helst? Och varför är det så svårt att sätta ord på saker som så obvious dyker upp i tankarna gång på gång? Hur kommer det sig allt allt som låter så vettigt blir till dumma halvdana försök till meningar när man försöker få det ur sig?