Jag älskar att mitt självförtroende verkligen är sådär sjukt taskigt som man läser i fallbeskrivningarna på psykologin.. Det känns då inte speciellt bra att kunna likna sig vid dom stackarna man läser om och sedan sitta och diskutera att det kanske är si och så dom tänker, och hitta bästa lösningen på problemet.. varför är det inte så lätt i verkliga livet?