dur påväg till moll

Jag vet inte vad det är jag behöver för att kunna muntras upp sådär rejält så det håller i sig längre än den där lilla stunden, sen börjar man tänka på all skit man fortfarande inte har lyckats ta sig ur...

Jag har aldrig velat ha en anställning som förrådsarbetare så mycket som nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback